Hon virvlar runt,
en sky av blått tyg och mörkt hår,
fötterna rör knappt vid marken;
vad kan jag göra, annat än se på?

Hon dansar till musik som ingen hör,
ackord som ljuder enbart i hennes inre;
pelarnas skuggor och månens ljus
glider fram över det fagra ansiktet.

Bryr sig inte om att tiden går,
hon glömmer allt förutom dansen,
varje rörelse kommen ur hjärtat,
sprungen ur lyckan över att vara fri.

Hon försvinner bakom en pelare,
jag förtvivlar; är hon borta?
Jag vill inte förlora bilden
av ängeln som dansar i gläntan.