Skimrande knoppar öppnar sig

Sakta, sakta när natten faller

Ett enda hjärtslag av skymning

Innan fenixen stiger på nytt.

Sövande, lockande sveper doften

Lätt som en smekning in i sinnet

Sopar bort hetsen, frågorna, oron

Och skänker andrum av stillhet.

Mjuka vita stjärnor blinkar

Mot en viskande skuggrön väv

Fångar ögat och uppmanar tanken

Till svindlande resor i fantasin.

När det verkliga mörkret sänkts

Och himlen ovanför släpper ned

Sina frusna änglatårar från höga

Oändliga diamantbeströdda fält;

Då andas jag in det lena

Sensuella doftminnet av

Hur jasminen blommade

Och minns lyckliga sommarkvällar.