Mina väskor var packade,
liksom jag.
Befann mig på Arlanda
denna vinterdag.

Blanda trötthet med några öl
och du får en jobbig kombination.
Sikten blir diffus, balansen kass
och du försämrar din koncentration.

Men jag är ett rutinerat proffs
och hittade rätt incheckning tillslut.
Visade passet, fick biljetten
till denna utlandssemesterdebut.

Väl i Spanien ska jag verkligen
visa att jag är kulturell.
Ska bara dricka spansk öl,
har redan börjat öva med San Miguel.

Vid säkerhetskontrollen beslagtog
de nagelsaxen och en för spetsig banan.
Underlig konfiskering då de ger bort
kniv och gaffel ombord på ett plan.

Stod i kö en halvtimme i ”Tax-free” butiken,
för att köpa med mig en flaska sprit.
\"Åker man inom EU får man inte köpa ut\"
Vilket jävla skit

Slutligen satt man på planet
som var försenat med en timme eller två.
Flygvärdinnorna lärde oss
hur bältet skulle sättas på.

Planet lyfte och jag märkte hur
trångt det blev.
Särskilt då gubben framför lutade sig bakåt
och nästan låg i mitt skrev.

Ett skrikande barn på fem år
levde om bakom mitt ryggstöd.
Skulle de inte komma med baren snart
skulle denna resa bli min död.

Sen kom värdinnan med vagnen
fylld med mat och sprit.
Att se henne med vagnen var som
att dra jackpot på en enarmad bandit.

Köpte en massa småflaskor
och fyllde mitt lilla bord.
Tömde flaska efter flaska
utan att säga ett ord.

Lyckan spred sig i min kropp
då spriten brann i min hals.
Efter ett tag hade jag ingen känsel kvar
och kände ingen spritsmak alls.

Ögonlocken föll som en
gammal trasig gardin.
Jag somnade in
full och fin.

Vaknade av att planet landade
och jag sken upp som en sol.
”Viva España” skrek jag högt
ifrån min trånga, insuttna flygstol.

Att min glädje inte skulle vara långvarig,
det hade jag på känn.
Särskilt då man insåg
att man var på Arlanda igen.