Jag kväver mig själv
För jag andas samma luft som du

Frosten på rutorna och den råa vinden
Vittnar om det år som gått
Som bestått av längtan till dig

Men jag kan inte längre längta efter dig
När du nu finns här bredvid

Jag kan inte längre sakna dig röst
När du talar till mig varje dag

Jag kan inte längre fascineras av dina vackra armar
När de är runt mig

Jag kan inte känna spänningen inför faran
När jag vet att du alltid är där och skyddar mig

Din bara hud är inte förbjuden frukt
Och därför är den för mig inte längre intressant.

Och jag kan inte förstå
Att du inte gör tveksamheten i min röst
När jag om natten viskar tillbaka
Ett eko av de ord
Du så ömt lägger i mitt höra.