Jag tappade några av mina
känslor för dig i
brunnen vid sluttningen.

Och det orsakade kaos.
För när jag sökte
frenetiskt var det
enda jag hittade
ältanden och panik.

När du bleknade
i mina ögon
gjorde också jag
själv det.



Och jag fick se
en annan sorts sorg
där bland de skrattande
fyrverkerierna och
de klirrande glasen.

Jag kände mig
som en skör
falskhetsfågel
som förlorat
lusten att leva.



Men sedan vaknade
jag ur mardrömmen.