Sono il bocciolo di rosa aprendo ai raggi di sole gentili,

sono il cigno galleggiando sulle acque calme di uno stagno,

sono la spiaggia avvilupando il fiume curvo;

sono la fiamma bianca nella calma.

Sono la tempesta che ha frantumato mille navi,

sono il torrente selvaggio in un mare di rabbia,

sono il selvatico fulmine, porto il fuoco;

sono la lacrima nera straccio il nullo a pezzi.

Jag är rosenknoppen som öppnar sig för de milda solstrålarna,

jag är svanen som glider över en damms lugna vatten,

jag är stranden som omsluter den böjda floden;

jag är den vita flamman i stillheten.

Jag är stormen som har krossat tusen skepp,

jag är den vilda strömmen i ett hav av ursinne,

jag är den otämjda blixten, medförande eld;

jag är den svarta tårdroppen som river sönder tomheten.