I Kalix bor det en snubbe,
en riktigt hård man.
En machokarl av stora mått
som äkta karlasysslor kan.

Han klär sig som en hårding bör,
med blåställ och arbetsskor.
Stor och kraftigt byggd
som i en stuga i skogen bor.

Han har muskler av stål
och ett jävla grepp.
Hans stora underbett
vilar på hans överläpp.

Buskiga ögonbryn, kraftigt skägg
dock inget hår på sin skalle.
Hans blick kan frysa ens blod.
Hans namn är Kalle.

Så kobent han är
likt ett tilltyglat cykelställ.
Har drömmar om kvinnor
men sover ensam varenda kväll.

Stark och hård som han är
tycker han bara romantik är parodi.
Många brudar har han trånat
som endast knallat honom förbi.

För tacka vet han lite hårdköra,
så som de gör på bioduken.
Hans stora dröm vore bruden på bilden
i fikarummet på skogsbruken.

Men ack, att bara tuta och köra,
för ett skjut gå över liken,
det har visat sig vara
den mest förödande taktiken.

Hans raggningsreplik
är väl inte heller den bästa.
”Sup mig snygg”
funkar varken på den första eller nästa.

”Måste man bli dokukändis
för att få sig en flicka”.
En förnedrande tanke
tvingar honom att börja dricka.

Mitt i drickandet upptäcker
han en trevlig sida i ett magasin.
Reklam om kontaktannonser.
Han skiner upp som ett nybadat svin.

Han tänkte därför
varför inte prova på något nytt?
Kanske om han har tur
blir hans liv som förbytt.

Många säger att blinddate
är en schysst grej.
I reklamen stod det nämligen
”Här kan du träffa din drömtjej!”.

”Ja! Så får det banne mig bli!”
skrek han på sin norrdialekt
när han då föreställde sig en brud
vacker, kurvig och perfekt!

Så då med upphetsad röd min,
och innanför brallan fullfjädrad fjong,
satte han med skrivandet fart,
skickade in anmälan på en gång.

Euforisk skröt han till polarna
”Här finns en pangbrud åt oss envar!”
Två trånande veckor senare
fick han sitt efterlängtade svar.

Tjejen hette visst Margareta
och bodde tydligen i lund.
När han läste hennes eftersökta svar
började han yla som en hund.

Margareta beskrev sig som
snäll, kramig och fin.
Kalles gyllenbruna tänder blänkte
under hans demoniska flin.

Fick många snuskiga tankar
om vad han ville göra.
Vill hon också vara med,
var det ju bara tuta och köra.

Lusten var gränslös,
han kände hur den brann.
”Det måste vara kärlek,
eller är jag bara en brunstig man?”

Så! Mötet ordnas tills slut av byrån.
Platsen blir Sundsvall.
Han försökte nu förbereda
enligt kärlekskonstens mall.

Inför den stora kvällen
packade han ner sin finaste svid.
Han for ner i sin risiga epa-häck
fortare än Gunde med glid!

Lång färd mot sitt mål,
men han gasade på.
Femtio mil till sundsvall
tog väl någon timme eller så.

Han gled in på krogen
mycket belåten och glad.
Lökringarna under armarna
försvann efter sitt årliga bad.

Men damen på krogen
var dock allt annat än snygg.
Stor, kraftig och rödhårig
med en alfahaneröst så dånande stygg.

”Fan i helvete” tänkte han då
när han såg sin ”gullestumpa?”
Full av massa ansiktsvårtor.
Bred som en båt var hennes rumpa.

Hon satt där på stolen
med en rutig gammal sjal.
Hon påminde faktiskt om
en nystrandad val.

Hennes korvliknande fingrar
flaxade för uppmärksamhet.
Kalle stod som förstenad,
fast i en grym verklighet.

Hon kastade slängkyssar
som han fick parera.
Domedagstimman var slagen,
mörker, en tragisk era.

Hon malde på som en köttkvarn.
Kalle saknade vettig replik.
Ty snacket den första stunden
handlade om kvinnorätt och politik.

Som om detta inte var nog,
hon beställde in en dubbel oxfilé!
”Det är ju brukligt att mannen bjuder”.
Hans ben blev till gelé.

Kalle sa då ”jag är inte hungrig”
med ett icke så fördolt grin.
För han tänkte under sin plåga
”nu ska jag supa som ett svin”.

Så han drack och ville hänga sig
medan Margareta hetsigt åt.
Men vips! En sexa whisky och 10 bärs
och plötsligt kände han sig kåt.

Margaretas fulhet började
sakteligen försvinna.
Fyllan gör underverk ibland
i alla fall på denna kvinna.

Kalle gled upp vid hennes sida,
la sin hand på hennes feta lår.
Tänk vad fin hon kunde bli
efter 10 öl och en styrketår.

Han lät henne få veta
att hennes maträtt var dyr.
”Kyss mig som tack,
innan jag nyktrar till och spyr.”.

Feministen blev förödmjukad
och flög upp med ett hopp.
Hennes aggressioner skapade
dallringar i hennes kropp.

Men han fattade ingenting
ty han var upphetsad som en tupp.
”Nä fan, sätt dig i knät
så snackar vi om det första som poppar upp!”

”Stumpan då *hick*
vill du inte smaka på min karamell?”
Dessa ord fick henne att se rött
och hon gav han en stor fet smäll!

Stackars druckna tuffa Kalle
såg aldrig hennes högerkrok.
För med cirka ett tons tryck
satt den klockrent på hans snok.

Kalle föll som en tall
och det knakade i kotan.
Sen böjde hon sig över honom,
stampade och räckte fram notan

Notan var skyhög
\"Det här kan jag inte betala\".
Men Margareta visade sig
vara duktig på att övertala.

Hon slog honom fördärvat,
hon släckte hans ljus.
Han vaknade till liv
på ett avskyvärt sjukhus.

Kalle mådde inte så bra
ty han la kräkning efter kräkning.
Inte blev det bättre
när han av sjukan fick sin räkning.

Kalle tänkte efter sin strapats
”Det här luktar fan skunk!
Åt helvete med brudarna
för nu blir jag munk!”.