Hoppet som man kände när helgen bestämde är nu borta,

precis som om det blivit bortblåst är det nu borta.

Man hade tankar, tankar som man vanligtvis inte vågar ha.

Tankar som gav en styrka, tankar som hurrade på en,

tankar som skrattade åt de utmaningar man så säkert skulle ställas inför.

De tankarna är nu borta och lär inte komma tillbaka förrens nästa veckoslut.

När helgen bestämmer får tankarna blomma.

De får blomma utan att bli nedtryckta,

nedtryckta av tanken på hur upptagen man egentligen är.

Hur upptagen man borde vara.