Vart gömmer det sig,

mitt öde som ligger utstakat rakt framför mina ögon men som jag ändå inte ser?

Vad är det,

mitt öde som kommer så hastigt fram, inte ljudlöst utan högt och hemskt?

Blir det accepterat,

det öde som jag får givet till mig, den vägen jag blir tillsagd att följa?

Hur blir det,

att leva ut mitt öde som ligger utstakat framför mig,

kommer mot mig så hastigt?

Hur blir det,

när mitt gamla jag och mitt nya jag smälter ihop?

Hur blir det när jag inte längre är säker på vad som ska göras?