Vi har olika visioner i Livet, men jag tror att de flesta har samma utgångspunkt. Vi vill Leva så mycket som möjligt, ändå ut i fingertopparna. Men det är väldigt få jag har sett som gör det till verklighet.

Jag tillsammans med mina vänner säger ibland att Livet, det står ju still. Men det gör inte det. Det rullar hela tiden. Det är som en film som man ser på tv där ungdomar inte vet vad de ska göra, men samtidigt vill dom så mycket och då gör dom det. Och det ger en underbar känsla att se på.
Medans vi funderar på vad vi ska göra så rullar Livet och tiden. Fast det gör inte så mycket. Jag ser gärna tillbaka på min resa och minns alla tårar som jag gråtit och alla asgarv som spontant kommit.
Dåliga dagar ingår också i Livet, annars skulle man aldrig veta hur det är att ha det bra. Man skulle aldrig komma fram till vad man vill göra om man inte kan uppleva att något är tråkigt.

När jag ser tillbaka vill jag att det ska vara en film som innehåller allt. Tårar, sorg och skratt. Den ska vara rolig och rörande. Jag vill kunna se tillbaka och känna att jag först kanske inte tagit rätt beslut men att jag ändå fått ett bra slut. Att jag gjort mina val genom hjärtat och gått min väg genom magkänslan.

Leva och uppleva - det är vad de handlar om.
Ta tillvara på ögonblicken. Sluta leva i dåtid eller framtid, utan bara vara Här & Nu.

Jag vill resa, bo i en annan stad, läsa kurser på Universitetet, leva på Tonfisk, åka på festival, lipa till smörig Michael Bolton- musik. Festa, skratta, vara helt jävla galen.

Jag låter detta komma till mig.

Detta är bara en massa ord, fast de innehåller så mycket. För mig.
Det är viktiga ord.

Jag måste få ha en roll i min egen film.