Jag klär verkligen i mina vingar. Och jag är stolt över att jag har dem.
Dessa lyfter mig om jag trillar ner i en grop. De torkar mina tårar, de lockar fram skratt.

De är med och skålar för Livet, det ger mig rymd då jag behöver det men finns alltid nära ändå. De kan ligga brevid mig i sängen och klappa mig på kinden.

Ibland har man större behov av sina vingar än andra dagar. Jag talar förståss om mina vänner. Finns inga vackrare själar, och jag blir så vacker tillsammans med dem.

Inatt satt en av dem vid min sängkant tills jag hade somnat.
Det var fint.