det pågår en tacokonjuktur, vi rör oss i takt med vår egen röst och låter andras röster verka som baktakt.

sen är det kaka till kaffet, kaka till kvällen , KAKOR till fyllan, och KAKOR till ångesten.
Och de kakor som med nätt och jämt får en att hålla käft.

Det är sallad mellan samtliga tänder.
Man är så mätt att man vill kräkas.