det står en burk med köttfärssås i micron och cancervågorna stömmar mot mig. Trots så många varningar lutar jag likt gångerna före pannan mot glaset och låter mig bestrålas.
De små revolutionerna som får mig att tro att ingen styr mig
men samtidigt som jag säger det ljugs det .Jag håller ju tydligen ingen cigarett i handen längre. För den får jag cancer av,

Mina revolutioner fungerar inte. Lika kontrollerad av mig själv som förut
Lika blek och glåmig som jag är och kommer att förbli.
När solen når mig med sina strålar och gör mig kräftröd. Sen grå. Sen vit- igen

Men jag tar varje tillfälle för att få lura mig själv. Lura,fuska,och bedra att det är jag som har kontrollen.
Åt helvete.
Kontrollen tappade jag för länge sedan. Framför idol, framför Rent hus.