Att be om förlåtelse
Jag står vid en avgrund till en melodi som aldrig fått veta varifrån den kom
Den är sorgsen och hatar den plats där den hör hemma
Jag ser ut och ser en väg ner till ett stort mörker full utav livlöshet
Det är en plats utan en början och jag känner att det är där jag hör hemma
Det är en plats utan dig... och jag behöver aldrig se dig mer
Det blir som en dröm att få uppfylla det jag hatar mest av allt
I en plats utan känslor behöver jag aldrig mer känna din livlösa likgiltighet gentemot mig
Och jag behöver aldrig mer behöva tänka på det du sa, och mina känslor gentemot dig
Aldrig mer dina vackra ord om hur du sa: Jag är kär i dig
Och på ditt sätt när du viska i mitt öra och sa: Godnatt
och allt blev svart och livfullt på samma gång
Faller... ser moln så vita i det blå och känner ett sånt lugn
Ser tårar falla upp ifrån mig när vinden fladdrar och gör mig kall
Allt går så snabbt och känns så långsamt
Marken känns mjuk och luktar jord när den slår emot min rygg
Jorden blir fuktig och våt, röken försvinner och fingret slappnar av och lättar från avtryckaren
Jag ber en sista önskan om förlåtelse när jag sluter mina ögon
Och jag landar i ett mörker, utan dig