Svart, det är så svart

Jag är döende

Ni tittar på mig, men ser mig inte
Rör mig, men kan aldrig nå fram
Hör mig, men talar inte mitt språk
Nickar, men förstår ingenting

Jag har flyttat

Nu bor jag i en puppa av ironisk melankoli
Myser i min själsdödande kokong
En återstod av en ödelagd lycka
En svärta som invaderar min flyende själ

Och där skriker jag av vanmakt fast ingen hör
Där låter jag salta tårar skölja mina sår
Där trånar jag och längtar så
Efter sällskap i en svart, så svart hjälplöshet

Kom till mig