Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En pulvriserad illusion av kärlek

Glimtar av ett brunt hår med eget liv
Gröna ögon som ger ont i magen
Gör mig otålig, galen
Spänd, ivrig och nervös
Och överallt och ingenstans
kommer jag på mig själv med att tänka på dem

Och nu är jag en idiot, en misslyckad person
som aldrig lär sig,
Utan någon annan att skylla än mig själv
Och nu rinner du genom mina fingrar
medan jag fumlar med skärvorna
efter mitt krossade hjärta

En pulvriserad illusion av kärlek
så som jag trodde den skulle vara
Och hela tiden var det bara en jakt
En fråga om överlevnad i en värld
där allt handlade om att ha någon,
att vara Vi med en annan människa




Fri vers av Domvetingetomoss
Läst 303 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-06-26 00:54



Bookmark and Share


  Nattpoet
Att inte lära sig kärlek gör ingen människa misslyckad för ingen människa kan någonsin förstå kärlek. Men visst gör det ont.....
2009-06-27

  Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Snygga meningsbyggnader, du målar upp bilder och jag känner igen känslan.
2009-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Domvetingetomoss