Det är ett andrum
i vilket jag vill fastna.

I ett silverblänkande ögonblicket
där doften av drömmar etsas in,
och likt orsak vid verkan
ruttnar insidan till utsida.

I samma sekund ger din mun,
dina ögon och dina ord
en anledning att tryggt falla sönder,
då allt fragmenteras in i sammansvärjningen.

Tiden öppnar skonsamt alla sår,
avslöjar att det blottlagda inte finns kvar
och hastigt avtackas evigheten -
skakar i bakgrunden hand med alla som någonsin kommer.

Det är ett tillstånd
jag önskar stelna in i.