jag försöker transortera bort
smärtan och tomrummet
som fyller min själ

försöker njuta
om än för en kort sekund
då jag kände närhet
av dig

och mig


försökte fylla tomrummen som
ekar så kaotiskt inom mig


skrika smärtsamma läten
genom oceanen
och av flödet av
livets tröst



snyfande läten
som fyller stängda rum
och igenbommade fönster
dörrar till min själ



ser ut genom gluggar
och tuggar frenetisk
på tuggumit
för att mätta min hunger
efter närheten till mig själv


om och om i sammma rörelse


jag ser
mig själv utifrån

men ser bara smärta
och ensamheten lysa
med sin starka närvaro



har flanerat så länge nu
i de endlösa korridorer
som ligger där
utefter min väg
jag stakade upp
då
i de korta ögonblick
bara för
att bli bekräftad



letar efter hungern inom mig
och hormonerna som vill finna den like



jag spelar ett uråldrigt spel
för att överleva

ger
och transporterar den genom andra
för att få

men besvikelsen blir stor
då sanninge kommer ikapp
och dagen ser ljuset igen