Ta ett djupt andetag och upprepa sedan högt för dig själv:
"Jag är kompetent och jag vet mitt värde."

Mitt värde…
Vet jag det?

M i t t värde…

Hur mycket får jag kosta?
Vad är mitt pris?
Vem bestämmer mitt värde?
Är det också Riksbanken?
Hur påverkas mitt värde av den rådande inflationen?
Är jag hårdvaluta med ett säkert värde, liten inflation och hög omsättning?
Tänk om jag är mjukvaluta med liten efterfrågan, instabil och vacklande…

Jag kommer att tänka på en dikt som en lärare skrev i min poesibok i trean. Ni vet en sån där bok som man hade på den tiden jag var liten och gick i mellanstadiet. Då fanns inga sociala medier. Vi hade analogt Facebook i pappersformat i form av en bok där vänner fick skriva om sig själva. Jag hade också en bokmärkesbok för att samla och byta bokmärken och en poesibok. Min poesibok hade röda hjärtan utanpå. Eller det har den fortfarande.

Visste jag mitt värde då när jag gick i mellanstadiet med en poesibok med röda hjärtan under armen ivrig att få den fylld med poesi? Var det en dåtidens Facebook där jag ville få andras omdömen om mig och mitt värde?

Jag kan fortfarande minnas glädjen och pirret när någon skrev i min bok. Och längtan efter att få läsa orden som nu fanns där för evigt nedpräntade i Min bok. Hur vissa sidor sedan tummades och nöttes och lästes om och om och om igen. Hur andra sidor lämnade mig i djup besvikelse över det intiga och opersonliga. Eller hur vissa sidor ställde mig frågande till om det var så här de såg mig. Kanske är skillnaden inte så stor mellan analogt och digitalt värdesättande fast vi tycker så i dag.

Jag går inte mellanstadiet längre men jag tycker fortfarande om att läsa poesi och jag tycker fortfarande om att fundera och jag tycker fortfarande om att skriva ner mina funderingar.

Och jag är glad att jag haft vett att värdesätta och spara min poesibok med röda hjärtan.

Jag tar ett djupt andetag upprepar sedan högt för mig själv:
"Jag är kompetent och jag vet mitt värde"