"Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst"

Handen sträcks ut och slår av Kjell Höglund just när han ska sätta sig på bussen.

Drar in telefon under täcket. Bara ligga kvar en liten stund till. Scrollar i socialamedieflödet efter något...oklart vad.

Vilken dag är det?

Torsdag. Skönt.Tisdagar är värst. Att tvingas bli instängd i ett rum med andra. Klaustrofobiskt. Inte av själva rummets begränsningar. Mer de intellektuella ramarnas gapande tomhet. Timme efter timme fylls rummet av ord. Tomma ord. Ändå är rummet fyllt. Många års tomma ord trängs i varje hörn och vill få ordet.

Där.

En bild.

Pekfingret stannar. Ögonen tåras. En mjukhet i bröstet avslöjar den längtan bilden väcker. En bild säger mer än tusen ord. Men det finns inte mer tid för bilder nu.

Duscha.
Bil till jobbet.
Rätta till slipsen.
Alla dokument i sin ordning.

-Varsågod, du har ordet, 3 minuters replik.