När kylan möter upp
Och ondskan når sitt klimax
När ensam möts av grupp
Och hånet kniper som en sax

Då känner jag inget hat
Bara sorg över det som är
Kanske lägger jag mig flat
För dem jag trodde mig ha kär

Allt jag önskar är att vakna
Från en ond och smärtsam dröm
Jag tänker på smärtan att sakna
Och förstår längtan till evig sömn

Men en sak vet jag
Och det är livets lag
Att även om jag förlorat
Så är jag inte som dem