Om jag ramlar, kan du fånga mig då?
Kan du vara handen som puttar mig i rätt riktning?
När jag famlar runt i mörkret, kan du vara där och tända lampan?

Ska vi korsa spåret eller stanna?
Håll mig i handen när vi känner spåret vibrera.
Vågar du existera i denna grymma värld?
En sak är säkert, det gör inte jag.

Det fanns en tid då jag var rädd.
Rädd för konsekvenser.
Till och med rädd för döden.
Jag är inte rädd längre.
Jag känner ingenting.

Varför leva när allt gör så ont?
Vissa menar att livet ska göra ont för att man ska komma ihåg att man existerar.
Smärta är ett sätt att känna att man lever.
Men varför känna smärta när man kan sluta känna för evigt.