Hava jag nu icke efter en sådan diger fadäs
som denna
äntligen och en gång för alla lyckats samtliga
skepp bränna?
Min tillvaro gled ljudlöst över från ett liv till blott en existens
årets högtider till begravningar utan en klar och tydlig gräns

Spegelns reflektion allt mer 0van och förvrängd för var dag
utan att för det någon uppmärksamhet äska bara allt mer vag
Huru jag tolv år av kamp och smärta har lyckats att genomlida
trots en tillvaro i ständig skärseld övergår mitt förstånd vida

Ty att påstå att jag på något enda vis varit speciell och stark
en så oförskämt föraktfull lögn ej hava chans att vinna mark
Ibland ett val icke kunna skönjas och inga beslut kunna tagas
så sällsynt ack men ingen mänsklig själ kan från döden lagas

Men ben fortsätta alltjämt att invanda gamla stigar vandra
likt en i flocken en lekamen död sedan länge imitera de andra
Men var då denna osmakliga charad sina drivkrafter stå finna
det torde vara svårt om icke omöjligt att någon på detta vinna

Dock människans sinne allt som oftast förunderligt dunkelt är
förnimmer vad som än finnes att ärrvävnad icke synlig vi bär
Men gråtens hulkande snyftningar höres båd långt och vida
samt häftiga kippande andetag som få oss att lida och kvida