Sådan plåga att ord för lidandet icke ännu
existera
en så oerhört makaber situation är omöjlig att
genomleva
Jag försöker se det som en osmaklig parodi på en
tragedi
tänk om jag vetat i tid hur mitt liv skulle utvecklas
till att bli

Smärtan och lidandet i mitt innersta är numera
konstant
ingen vill längre veta av mig så jag håller mig på
min kant
Sörjer mina döda och sörjer likväl dem som
i livet är
aldrig kommer jag att klara av allt vad detta
innebär

Jag vet varken ut eller in och vill helst av allt bara
försvinna
ty sanningen är att ert hat aldrig över mitt självhat
kan vinna
Men ha även i åtanke att jag aldrig valt att till
jorden bli satt
och ofta har jag undrat om ödet bara spelat mig
ett spratt