jag tappar mina tankar nästan innan de är tänkta
och fastän man ju inte kan sakna nånting man aldrig haft
lämnar de tomrum efter sig
tankegångar som aldrig blir utforskade

mitt huvud pulserar som om igår var en rolig kväll
och jag har blåmärken som berättar en historia jag aldrig hört
för man kan inte pausa ett liv, hur mycket man än försöker
och jag hänger inte med i mitt eget

det finns ingen knapp för att starta om
och ingen för att sakta ner
det finns bara en för att stänga av