natt efter natt bär jag ut mig själv på bår
inte min kropp utan bara min själ, mitt hjärta
min minst använda muskel, min andra blindtarm

*

hade jag haft orden hade jag skrivit om kärlek
men jag tror det räcker med att ge dig
allt jag någonsin har haft eller kommer att få
du kommer ändå förstå lika mycket som jag aldrig har gjort

för jag har aldrig sett en linje i din gestalt
och jag har inte memorerat sättet dina vinklar rör sig mot mina
jag bara förnimmer och återkallar ofrivilliga tankespasmer

*

mitt hjärta har bedömts oanvändbart
inte brustet, inte ens sprucket, bara skrumpnat
natt efter natt bär jag ut mig själv på bår