du gick förlorad
men prakten i dina färger
har hängts in i min garderob

regnormarna har börjat
bygga gångar i våra ansikten
och de skrapar som mot ett fönster
när ormarna slingrar sig ner
för dina kinder

du påstod att min kyla påminde dig
om att du inte fick bära ditt kjolstyg
men mitt ego får fortfarande
bära skulden för mina snea steg
och trots nattens dimma
var världen borta hos dig
mycket mindre än här hos mig

någon sa till mig för inte så länge sedan
att det finns ett liv innan döden
vetenskapen hade bevisat
att livet först måste brukas

jag önskar jag kunde
skruva av locket på dina tankar
för jag vill göra upp
låt oss teka.