mullrande tystnad

krälande
på tå

in i skuggor av ljus
och vrede

soten belönade
oss vanliga

med ett besök


I kalabalikens lugn
kramlar sig
rosor kvar

förskingrar tankar
om lycka

de varnade
sig själva

och respekterade syndens
bestraffing

så till den djupa grad
att hopplösheten
tog över
försvann

gåtfulla avgrunder
vad döljer du

utöver all
svärta

umbäranden
kvarstår

allt annat

försvann