Balsamerande ord
fyller kanten

Bomul
och en sjal i brisen

Ingen vet, men ett ljus
i formen
är alltid välkommet

Urverket
ryggar förbi
men inte
det
själsliga

Jag lutar mig
tar stöd

bakom ridån
kastar sig
inga
skuggor

Moln
lyfter sakta
blommar ut,

förhoppningsvis