Genom min hinna av mörket glas
ett skratt
tränger igenom men når
inte riktigt
ända fram

Glasblåsaren har gjort sitt jobb

Här har dammet stelnat
rummet känns unket
och blivit till en enda kompakt frekvens

Där
vimlande kaskad
av briserande ljus
flödande vintermörker
med bark som glänser
i precist
kvällssken

Hans verk fullkomligt

Det är där
där svävar
svalor
högt