kallelse
till mörka skogar

du ruvar
sakta

vakandes

förfluten tid
och en känsla av
hopplöshet

vem är du?

grager
och skaver

dina tankar mot mina

daggen lyser
i kölden

visste inte
kunde inte

förstod inte

att din skugga
flög över himmlen

fyllde oss med tomhet

med vatten

upp
över
knogarna

upp under broar


mot land

kallelse mot mörka skogar
mot vassa stränder





var det du själv du såg?