Vilda vandra med köttslig hand beblanda,
i tomrummen mellan oss existerar blott

det tänkta tidvattnet. Och sjunger
du vår sång, när du ensam vandrar längs

havsviken, så kom ihåg de vackra dropparna,
pärlor av rundade inomverk, den smala

bris som rundade din själ och rörde vid
mitt hjärta. För än är livet långt,

än finns tid att vända hemom, gå upp på
klippan och tappa fotfästet, köra ner svärdet

och lämna den inbillade drömmen sprattlande
i sanden.