Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hålet i allt

Där stod jag längst bort i hörnet bakom kulisserna

Sneglade bort mot honom längst upp

i högen av människor på scenen


inte för att se om han mötte min blick, för det skulle varit förgäves

utan för att få se det underligt förtrollande ansiktet

jag älskade så mycket

en sista gång


Igår natt tog minnet mig tillbaka

Till en mörk sal full av människor

Jag satt på första raden och betraktade scenen

Där stod han

längst upp i högen av människor


Ögat zoomade sakta in hans ansikte

det mörka håret ramade in hans djupa ögon

Det tog ett tag

tills jag förstod att de sneglade bort

längst bort i hörnet

bakom kulisserna




Fri vers av hon
Läst 374 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-01-14 13:37



Bookmark and Share


    tieduptootight
Vackert! Fin känsla!
Jag var tvungen att läsa om sista meningen en gång för att förstå riktigt... annars inget :D

D va Skitfint! Så känner jag mig när jag hittar någon jag verkligen tycker om: personen glider bort, lixom...
2006-01-20
  > Nästa text
< Föregående

hon
hon