Du vred om min handled på snubblande trottoarkant
Lite för bra för dig var jag nog
Men du ville ju ha mig ovanpå

Din docka med snören
Att styra under sliten söndagsmåne

Något att visa upp inför dina fulsnygga pundarvänner
Om jag bara kunde bli lite mindre och lite större
Som Pamela Anderson ungefär

Jag for illamående över liknelsen
i din rökångande 70- tals soffa som du hade ärvt för att du inte fick plats med en säng

Jag fick somna mot din dörr i en novmberkall trappuppgång
Du hade däckat och jag fick aldrig veta vad hon hette


Detta var min historia och du var bara en i raden
Jag älskade aldrig dig
Tyckte nog inte ens om dig

Men du var iallafall bättre än din bästa kompis som smygknullade mig innan han gick hem till sin lockiga flickvän.
Hårdrocksångaren som hade en galen fru i USA
Eller han trubaduren som våldtog mig på en fotbollsplan


Tack ska du ha för att du aldrig fick mig att falla
Mitt hjärta var så söndertrasat att det behövde vila en stund


Jag var en självömkande patetisk sista minuten tonåring
Med hembränt i garderoben och rispade handleder

Det var liksom inte så konstigt
Att jag blev behandlad av andra så som jag behandlade mig själv


Där i baksätet med din hand över min feberheta kind och nattens stjärnor svindlande innanför mina ögonlock
Visste jag att det här inte kunde vara mer
Och jag ville att du skulle försvinna

Så jag knäppte med fingrarna