Spegelbilder i Ronnebyån
Någon drunknade där
För inte så längesen
Den här staden
Slukar dig
Som monstret
Under sängen

Stjärnklar oktobernatt
I sken av en gatlykta
Två skuggor slår ut från trottoaren

I skräddarställning utanför stans enda klubb
Kall asfalt och varma hjärtan
Varenda gång du ler sådär
Går nånting sönder
Inuti mig
För allting jag
Aldrig kan få

Du är värd större
Skönhet
Än min trasighet
Sitter smutsig framför dig
För många som tagit
Det de vill ha

Vad finns då kvar

Jag har någon annan
Någon som väntar
Någon som står och spottar i ett gathörn
Som ringt alldeles för många samtal
Till min Nokia 5110

Jag vet att jag måste ta smällen
Men med dig drar jag ut på varje andetag
Och dina fingrar snuddar
Vid mitt knä
Fjäderlätt
Sticker som nålar

Gåshud över mina nakna armar
Han tog min jacka
Som ett skämt
Ett straff

För den makt han har

Varför svinet?
Frågar du
Just därför
Svarar jag

Tryggheten i att få sitt hjärta trampat på
Vinner över ovissheten
Att gå och vänta på att något ska brista
Är tortyr

Det är ett helvete
Vad vacker du är nu


Ditt förnamn är punk
Du är anarki
A:et med en ring runt
Utanför mataffären

Jag är en romantiker
Men det gör för ont
Så jag bär
Ärren på min armar

Du smeker
Brännande ömt


Om du
Vill
Ha mig
Nu kan
Du
Få mig så
Lätt

Skvalar från högtalarna ut i natten
Och du lutar dig
framåt

Du har piercad tunga
Och du kittlar mig till
något som kan liknas vid
Fullständighet
I en kyss
Har du gjort mitt
Liv

Spelar ingen roll vad som
Händer nu
Avtryck
I mig

Kommer alltid kunna plocka fram
Den känslan
Av fullkomlighet


Och gatlyktan
Slår en skugga på trottoaren