Hela världen var emot dig.
År efter år.


Jag förstod aldrig,
varför jag inte kunde
se ens en liten glimt av lycka
i dina ögon.


Varför du alltid blev nedtrampad.





Slagen.


Sviken.


Förolämpad.





Sårad.




Du tynade bort.
Blev genomskinlig.

Försökte allt.

Byggde murar.
Krossade murar.
Försökte göra alla nöjda.
Tänkte bara på dig själv.




Jag ville skydda dig mot världen.

Jag ville ge min styrka till dig.

Men mina ord var inte tillräckliga

Mina handlingar likaså.

Jag fick inget tillbaka.



Till slut gav jag upp.




Men du fortsatte kämpa.






Och jag är förundrad.