Aber klär stigen i kvällens kupol
som parerar mitt kuvade huvud 

Lövdjuren gungar i vindens händer
och doftar mitt skogshårs kanjoner  

Lycklig är den som drömmarna binder
när nattens kronblad slår ut sin palett

Ensam går jag på nattens juveler
vars skönhet dagen har plundrat iväg

Helios dröm är förgången på nytt
Som igår och dagen där innan 

Natten rasar och lämnar igen
en reva i morgonhimlen