Glenn Gould spelar
med hammare och spik;
på planka efter planka
i Das Wolhltemperierte Claviers
ranka huvudbyggnad,
som håller ihop,
från sal till toalett,
från städskrubb till skafferi,
från kallvind
till bolsterbullig sängkammares
gamla sjuttonhundratalsälskog,
vars knarrande går igen
i Goulds pinade pianopall

Glenn Gould spelar
med hörselskador och punktskrift,
och månen går silvergång
över Central Parks Wollman Rink;
en mager hypokondriker
klädd i åtsittande minnen
och påflugna förkylningar

Glenn Gould spelar
på tandrader och krumma ryggar,
skeletterad genom snustorra klaviaturer,
partsinlagad och hamlad;
preludier och fugor utrullade
som spikmattor
i hörselgångarna