Septemberglöd

höstresonans sjuder
mellan rodnande trädkronor
när löven faller
för vinden

*

Knoppar

aldrig i skuggan av solen
står det självklara
linjära fläckar reser världsvant
i paritet med himlens
mörkblå toner
alla årsringar klättrar upp
över stammens blinda sidor
och strör korn ur sin hand
prismor fördelar varje stund
att växa in i det synbara

*

Gläntan

tidlösheten i den porlande vårbäckens ögon
bländar mig
som att den alltid funnits där
i sin slumrande väntan

*

Nysnö

genom vågor av glas
bryter dagen in tyst
ärrlösa tankar
inte längre några ord
som bottnar i relation

*

Bubblor

likt blomman i sin knoppande längtan
under solens tvekande morgonrodnad
så halkar jag omkring på livets alla avigsidor
och hoppas även jag

*

Frost

lika långt som alla vägar vandrat
lika tyst som skrikande stjärnor strandat
snäckan sluter sig för att finna ro
björnen går till sitt ide
den svage överger sin tro
och den fattige sitt fruktlösa smide

*

Ytspänning

från bråddjup till grynna
smeker insiktens blanka tunna hinna
med fingertoppar av granit

*

Distans

det kommer nog ingen som du
som att droppar i frosten runt våren
skulle forma ett hjärta så som ditt
allting smälter i solens första strålar
alldeles för långt i från mitt

*

Cirklar

ögonen behandlar bilder som hjärnan
just nu varken orkar eller förmår
tanken har fäst sig vid alltet
stirrandes rakt ut i tomma intet
blanka likt nyformaterade disketter
förbereder sig känslorna för skalvet som inte kommer
vattenytan som aldrig bryts
dåtid nutid och framtid imploderar
och fortsätter helt ovetandes
nedspolade i det eviga kretsloppet

*

Moln

låter allt bero
långsamt falla ner
förmultna och gro
alla tankarna
om ingenting alls

*

Vakuum

orkanen transformerades
till en mjuk ljudlös sinusvåg
genom glasartad föreställning
pulserade
strömsvaga sinnen

*

Synapser

under alla springande moln
den jävla vindstillheten
när knallen av ett medvetande
som nyss vaknat -vibrerar
låter det regna in
och avståndet bara växer

*

Rotlös

bakom ängen
där alla blommor redan plockats
blåser det en vind
runtom spruckna fasader
i falnande fägring
stillsamt
över markens jordnära rötter

*

Stagnerat

så staplar du alla ord som saknar ansikten
lika tomma som druckna nyårslöften
när insikten känns som en tvångsdräkt av bly
den enda kostym du någonsin haft

*

Stjärnor

hennes rödmålade läppar
lade sig mjukt an
och skapade en overklighet
där bara möjligheter fanns

*

Vingar

kom som du är
när nattens alla stjärnor
dig bär
när vägen varit lång
och allt som du kan höra
är hjärtats sång

*

Vårkänning

känner du hur hatets vindar blåser
känner du hur allting har sin tid
känner du hur stunden ej förlåter
låt då hjärtat ge dig frid
här är jag hemma, här är jag trygg
det är så här jag vill känna
lugnets lugna lugn
jag har funnit rotens rötter
nakna utan band
som en handske utav läder
i länder utan land
är pengar mer än saker
är drömmar allt du ser
är känslor mer än smaker
till dig jag allting ger

*

Supernova

när orden inte längre finner mun
stämband som vibrerar men ändå helt stum
kvävda stavelsers ofödda rop
när tankar långsamt målas till en inre blödning
i en bottenlös frostbiten grop

*

Perforerad

vi hälsar med stumpar
och går med kapade ben
vi pratar i bubblor
som lyser i mörkrets sken
de tror att vi är osårbara kulfångare
som bara vill ha mer
vi skrattar
vi blöder
vi ler

*

Ödemark

jag har flytt ner i djupet dit ingen kan se
dit ingen kan nå
där skränar jag och skrålar, förtvinar och skålar
lider alla helvetes kval för känslor som varit
tiden som gått
sorgsna stråkar ljuder och låter
här vill jag stanna endast med mig själv
och aldrig vända åter

*

Ekon

här
men mest där
under blymantlat regn
över bräckt sinne
filtrerar blinda fläcken
och mörkret
har aldrig varit
mer solklart

*

Ögonblixt

rak förfrusen ryggrad
mjuknar av blickarna från klarblå
känslorna spritter till
hasande fram på brutna tår
över glassplittrad vår
där nakna nervbanor i askregnet
fått gunga
jag följer ekot bakom hennes dunkande hjärta
likt dövas rytmiska dans
förblindas åter av allt det där vackra
som i grönskande känslor faktiskt fanns

*

Vårrus

vad är det som gör att allting är
vad är det som gör att allting finns
vad är det som gör så ont inom mig just här
lyssna -hör du fåglarnas drillande sång
bäckarnas trevande gång, flaggornas fladdrande i vinden?
jag ser på henne hon jag håller kär
med tanken smeker jag -och kysser henne ömt på kinden

*

Liv

sjön
sjunger nu sin valsång genom isen
änderna
guppar och dyker i varje öppen
isvak som syns
svanarna
äntrar helt nya vindar
det ljuder vingslag över vikar
som åter grytt
nu välver sig sakta doften
av vår
en gång till som på nytt
står där allting åter

*

Galaxer

det finns så många oplockade ord
som växer helt utan bevattning
när allt annat rotat sig

*

Slutstation 40

några enstaka hägringar
kisade på den flyende horisonten
rakt mot bergväggen

*

Ögonfläckar

tryckvågen krossade varenda ben inombords
orden rullade ut likt avslagna tänder
över klingande marmor
ostämda nyanser flimrade förbi i ögonvrån
medans steglängden ökade
på väg mot ingenstans

*

Utekvällar

vissa är uppklädda i fin social fobi
mitt i en briserad kakafoni av maskerader
tysta de göra sitt obemärkta sorti

*

Solfjäder

hon ler inte längre allt det som aldrig sagts flyter iväg
likt morgondimman över den augustisjö
ingen vill bada i
vattnets rörelser har stannat upp
det finns inte längre några stränder att nå
bara en väntan
lika ljudlös som vintern

*

Regndans runt en slagruta

pressar in mig i ett kaffefilter i hopp om att förädlade
visionära tankar ska silas fram och blomma ut
men det enda jag uppnår är andnöd rullandes runt
som en skenande profylax över köksgolvet
filtret spricker big bang-artat och en helt ny dimension träder fram
när jag vecklas ut till ett nyfött popcorn

*

Skimmer

brustna hjärtans dans
färgar solnedgången röd av saknad

*

Rådlös

jag kan räkna
på relativitetsteorin
och mer därtill
dunka in tre pilar
för etthundraåttio
jag kan spela och sjunga
somliga går med trasiga skor
knuffa en tvåtons bil
ur en snödriva i motlut
jag kan göra volter
hoppa från höga höjder
gå ner i spagat
och laga fantastiska rätter
supa mig fullkomligt plakat
men aldrig knyta band
eller lösgöra en knut
när hela tillvaron
bara sparkar bakut

*

Passform

transparent på glänt
en nyckel i hålet sitter
tvekans gnisslande gång
öppna eller stänga
håglöshet förlänga
i ett vredes krångliga lås
intrasslad trasgrann
vart tog vägen ut
och lämnade
rådvill i solk

*

Returglasen

det applåderas där i regnet
sent en midsommardans
lycksaliga nästan alla
som inget annat fanns.
där träbryggor muntert knarra
under nykäras vals
rullar en flaska ner i vattnet sakta
med okysst hals

*

Balkonger i betong

i fyllornas solnedgång
föds alla filosofiska sanningar
när glöden över balkongräcket
sakta singlar ner i asfalten
framför gnistrande vattendrag
då solen tonar ut i kvällen
alla tycks se
och känna sig samman
som ett

*

I skuggan av gårdagen

söndag
och tiden tycks ha stannat
ångest fyller hela jävla uret
så att sekunderna numer
-tvekar
när dammråttorna gör en erotisk dans
i den enda solstrålen i rummet
slänger jag åt dem en tusing var
i ren och skär
-glädjeyra
öppnar en kall öl och tänker;
livet är nog
inte så dumt
ändå

*

Dolkstöten

vaknade med grillränder på bröstkorgen
en marinerad känsla av offerlamm
väckte alarmerande smaklökar
smörslungad ut i intet
glupska munnar smackade nöjt efteråt
med formella kryddningar som punkt
mellan korpulenta flottiga fingrar
fylldes sedan omättligheten på
lapandes ur vansinnets karaff
svor de alla sedan en lösmynt ed
i ringdans

*

Lanternor

gräver mig ett alldeles eget grund
där tårna kan bottna
om så bara för en stund
en plats där jag kan stå
se saker jag inte gjorde då
fyller lungorna med luft
och blickar ut över staden
sjunker sedan ner och hamnar sist
i den ringlande hoppfulla raden

*

Implodera

rälsen leder mig både bort och hem genom ödebygder
som sedan länge försvunnit
kartan markerar fortfarande att det borde finnas
någon form av liv men här stannar inga tåg längre
tiden har bromsat in som i ett sista djupt andetag
innan allt lägger sig i träda

*

Karusellen

hur naket är det inte
när orden inte klär
hur mjukt din närhet landar
bara andas på mig här
när ögon ser igenom
hela livets barriär
hur klara känslor talar
utan ord vi känner här
ett månsken utan natten
som sveper utan skäl
i ett stjärnfall under skratten
så torkar du min själ

*

Loda

jag låter allt bara sjunka ner
sjunka in
andas in andas ut
långt under bruset
den kokande yta där skummet bara yr
jag gör inte längre någon ansats
för att nå
det som aldrig fanns

*

Papper & plast

det finns inga vinnare bara en gråvit aska
som vissa kallar för mening
en mening i vilket allt tydligen ska lösas
hur allt ska pressas in i normer som utgör grunden
för deras uppfattning, så de kan greppa
sin egna miserabla tillvaro
peka på andra där är felet
felet som i själva verket är länken
den nya intensiva mutationen
embryot lösenordet
hissen till en helt annan dimension

*

Firewalker

just run me down
just run me over
just pass me by
silently behind my shoulder
and pick pieces off my back
from my shredded folder
my mind is set apart
for everyone to see
it´s already been shipped
like my backbone
stomped and ripped

*

Kisses

can you feel the rush
and chemistry between
the circulation of tongues
all tangled up in a gentle touch
of warm smooth skin
when liquids run mad
twisting life around you

*

Framtidsdagar

svävar ensligt i nattens mörker
likt droppar av längtan
som dunstar i gryningens sken
när verkligheten vaknar

*

Fragmenterad

när alla vindarna du aldrig kände förr
plötsligt får liv vid din kind
det gror en saknad utan tröst
som när löven faller varje höst
det bor en tvekan i ditt bröst
tomma ekon av en röst
du ville stanna men du gick

*

Nyanser

jag river av huden lager för lager
och känner in omgivningens alla skiftningar
det finns varken mönster eller logik i alla tecken som fladdrar förbi
när jag öppnar fönstret och ylar rakt ut i fullmånen

*

Osynlig

strömlinjeformad
proportionell
vad annat kan man göra
än att falla handlöst
bedövad
som ett rådjur
förtrollat
av hennes bländande leende
står jag helt still
och inväntar
kraschen

*

Minröjaren

kölhalar mig själv upp i en modstulen novembermorgon
grådasket snörvlar sig ner längs fönsterrutorna
hoppfullt riktas blicken mot horisonten
men det enda som syns är gårdagens alla bränningar
när radion lite förstrött rapar fram
en gammal hallelujahlåt
får jag god lust att kasta mig själv
i dokumentförstöraren
drar snabbt ner rullgardinen stämplar ut
och faller i glömska

*

Ränder

när krutröken lättat
och alla klockor ringt ut
ekar flaskorna tomma
och ångesten står på lut
samma vy som innan
bara ett nytt tal
men nu har alla minsann rensat
alla gamla samvetskval
ny är dagen
nytt är året
ett varv till
för de som orkar gå ett

*