Av masurbjörk i en antik oval
står hon som brud en gång för länge sedan.
Min mor, som folkskollärare utbildad redan,
står redo inför livets lust och kval.

I ramen står hon glittrande och glad
i vita slöjor och med rosor röda.
Hon samlades för tidigt till de döda,
bedömer jag, som skriver denna rad.

Fotografiet i en gammal ram
ger ännu bilden av en hoppfull kvinna,
som ännu tror sig mycket ha att hinna,

och innan hon har blivit gammal dam.
Men alltför fort kan framtiden försvinna.
Antik är masurbjörkens melodram.