De bortglömda skorna.
De utan sulor,sömmar och tyg.
Så ingångna.
Så slitna.
Att för varje andetag.
En skata dör.
Jag vet.
För jag såg den döda skatan igår.
Hon bara låg där.
I sin ensamhet.
Men auran.
Auran var allt.
Allt jag aldrig var.
Men jag fortsätter gå.
Utan skor.
Tills Sundbyberg blir Solna.
Då stannar jag till.
Funderar ännu på livet.
Och döden.
Vänder mig om.
Och fortsätter min promenad.
Hem.