Mörkersånger

koltrastens varma melodi
väcker den slumrande gryningen
och låter dagen spinna liv
i sitt nät

*

Önskebrunnen

vi brukar träffas ibland på vårkanten
alla gamla känslor och jag
där sitter vi och dinglar med benen i tystnad
och skrattar åt varandra
sedan skyndar vi åt varsitt håll
tillbaka till glömskans
grånande land

*

Soffblues

vi dansar på ruinernas kant
i en värld där allt tycks vara förgängligt
låt oss älska, förlora oss i vinets sötma
allt är bara dimridåer och rök
när vi kysser nattens alla stjärnor
i brustna drömmars förfall
dunkar våra hjärtan i takt
som ett tickande golvur
mot den avgrund ingen av oss
kan fly

*

Dåna

porlande drömmar
virvlar mjukt runt dunbädd
lockrop i glänta
livet andas djupt ur trevande dvala
denna eviga klang

*

Perseiderna

allt för länge har jag burit på andras liv och konflikter
i min överfulla ryggsäck
vandrat längs stigar som inte varit mina egna
och tagit strid för alla utom mig själv
när jag nu vänder blicken upp i natten och försöker fånga
alla fallande stjärnor
så rinner de oundvikligt mellan fingrarna
- likt löningen
jag snubblar lite tankspritt på markens rötter
innan jag sätter mig nära intill den spegelblanka sjön
väl där så sveper jag en halvliter starköl, lägger mig raklång
och låter mig smekas av den tropiska natten

*

Stålnätter

en del gräver efter sanningar som aldrig vädrats ut
andra jagar turen i livshjulets tickande minut
marmortunga hjärtan fyllda av svek
matar änderna där i viken
när spegelbilden stirrat sig blek
det blev aldrig så som vi planerat
eller tänkt att det skulle bli
du vänjer dig snart vid tanken
då själen svävar tyngdlös fri
så jag övar mig på att se det ingen annan ser
när alla andra sagt sitt så säger tystnaden
oändligt mycket mer

*

Teflon

varför ens gå ut
har ingenstans att gå
under hopplösa dagar som denna
växer hårstrån ut som grå
utanför slår sommaren ut i ståtlig prakt
en annan vaken i sömnlöst självförakt

*

Glasbottnar

frosten mellan skuggornas dans
smälter i tankarnas öppna glänta
när vinden blåser av alla tvivel
sjunger sorgens alla fjättrade trälar
ur solkig dallrande dy

*

Blåsljud

skymning faller dovt
ur tidens virke
stegrar längtan dold

*

Horisonter

när du vandrade bort från byn
var det ingen som såg
hur du gick
med din krökta gång
och din sänkta blick
när du gick
men nu kommer våren
smälter skuggor av gårdagen som var
de rinner längs spåren
nynnandes på glömskans
serenad

*

Karlavagnen

var är solen som lovades idag?
var är värmen som lovades idag?
björkarnas blomster hänger surmulet i väntan på er
ni oräkneliga strålar av ljus
ni som på oss törstande törsten släcker
vi brinner av längtans iver
vi brinner
vi brinner

*

Luffaren

under palmbladens suckande
mot bolmande moln
sockriga korallrev
i blånande böljande fröjd
silkeslena vindar i finkornig sand
reser segel i färden
ensam mot fjärran land

*

Träd

frostklädd skrud
under inglasad vinter
reder stålkall märg

*

Vårsol

föränderligt
förunderligt
förgängligt
brinn du livets korta låga
i gårdagens grånande aska
ty sinnet ligger blötlagt
och tankarna dånar
med sitt rastlösa spring

*

Maskros

ljuslös explosion
krossade cementering
visade andra vägen

*

Klyftpotatis

svek på svek efter svek ännu mera svek
det är så det är det underbara livet
ingen rosbukett i världen
kan förvandla en sketen arbetares lukt
till att dofta annorlunda
det bara är så
i den finare delen av världen

*

Skenbar

här förlåter vi ingen
när ångest går över bron
det ser alla vatten
som seglat i tron
så ta och vänd om du
ingen bryr sig om dig
när fjäderlätta löften
i vinden skingrat sig

*

Repslagarvalsen

det är bara att inse att ingen egentligen bryr sig om
hur snön faller
det ter sig bara naturligt såvida det inte sker oväntat
förväntan kan inge förhoppning men även bävan
likgiltigt snurrar jorden

*

Under alla broar

mellan spillror av liv
andas krackelerade fasader
när asfalten blommar
under gatlyktans sken
vacklar den låga som brinner
vid tidens horisont
men här finns inget annat än
en bäck
en fors
en älv
som aldrig mynnat ut

*

Tomma rader utan ark

det finns egentligen inget vackert
bara en tanke att skriva om
och visst gör det ont att se när rötterna dras upp
helt utan bedövning
samtidigt som vanvettet fullständigt svämmar över
så sitter jag här helt stilla i väntan på skalvet
som aldrig kommer
det är väl där någonstans man kan höra sendraget
i den mentala mantelrörelsen som långsamt lägger an
och skenar iväg mot den absoluta
-nollpunkten

*

Slitna skor

nästan varje dag samlades ni
nere vid dungen nära vattnet
var man med öl i sin hand
i morgonsolens nyfödda stund
kanske sjöng ni alla en sång
någon kunde spela munspel
ni pratade om allt och inget
precis som det bitterljuva livet var
men nu står du där ensam kvar
i minnenas allé och har svårt att le
när vinden sliter i ditt tunna hår
är det numer med tunga steg
du vandrar mot vår

*

Runtomkring

likt vårens första fjäril
fladdrar tankarna hoppfullt
hit och dit
för att sedan falla tillbaka ner
i den omsorgslösa rännsten
de kom ifrån
en efter en

*

Pappersflygplan

under gatlyktans gulaktiga sken
rinner tid som vatten
och ihåliga rustningar samlas på hög

*

Oändliga äventyr

murkna brädor kantar
ett svunnet inlopp
inga resor som färdas
bara dansande skuggor
kring en ljudbild ingen längre minns
när vindarna mojnat
och tången lagt sig till ro

*

Mummel

i dagens nyheter kan man läsa om gårdagens fadäser
historia är en enda lång smaskig skvallertidning
felaktiga väderleksrapporter står som spön i backen
likt gamla sjörövarskepp som brakar in i samma grund
gång efter annan
hur motsatser måste synas för att inte
osynliggöra varandra
och skapa en mättsamhet ingen kanske vill ha
för då stannar väl utvecklingen av uppblåsta luftslott
sparkandes bakut i sin egna avveckling

*

Fjättrad i en tonart

tankarna pulserar ur skallen likt kala grenar
under konstgjord andning
till och med lövhögen där borta
verkar ha en funktion att fylla
syrebrist infaller som på beställning
framburet av en epileptisk kypare
varandet varvar ner till minusgrader
utanför omloppsbanan som sedan startar om
mjukt ackompanjerat av en tillsynes tondöv
frekvens utan slut

*

Avtryck

det blir inte vackrare än såhär
likt rymdstoft genom jordens atmosfär
så brinner vi för stunden
för att sedan landa ensamma
utspridda över den bortglömda lunden

*

Igelkott

inga orglar i världen
kan fånga de djupaste tårar
så blå
när ljusen de slocknar
och känslorna vaknar
i sin gömda vrå
trumslagare vandrar genom leden
väcker glömda oförrätters
vreden

*

Gränslös

tankarnas tidlösa flykt
likt snöflingans virvlande dans
snurrar fritt för vinden

*

Bränder

vi talar ett språk utan ord
i tystnaden finner vår längtande hud
en mening vi inte kan förklara
hela tillvaron vibrerar i samförstånd
när vi närmar oss varandra
i glödande ljudlöshet

*

Drömmar

likt kosmiskt stoft färdas
stratosfäriska tankar
genom tidens brytningsfel

*

Ebb

första kärleken är över
och ditt hjärta
slår för grunt
du kämpar med att andas
det finns just inget syre
när hela livet känns så tunt
så rusar vilsna känslor
spränger alla gränser
under huden som du gömt
universum står allt gungar
innan pulsen sakta åter
finner det den glömt

*

Brännvidd

spelar det längre
någon roll
hurdant ögon blickar
vänder
när hjärtan
stirrar

*

Formgjuten

jag vet ingenting
jag kan ingenting
jag blir aldrig någonting
hopplösa människor som jag
existerar bara där i periferin
baktalad och asocial så tror jag ändock
på allt som rör sig i fantasin
där är jag en kung på korståg
mittens centrum
har alltid svar på tal
men helt värdelös det är nog ändå jag
ljudlösa ekon studsar
i min färglösa sagodal

*

Flagrant

två tredjedelar av ingenting
flagnar tillsynes obemärkt
startskott som ekar

*

Inombordaren

dofta känna se
med spröda sinnen
vacklar i otakt med tiden
vulkaniserad
rusar fram under ytan
imploderar tyst
i skymundan

*

Magnetism

jag vet att våra tankar inte klär oss
virvlande tunna,
långt inunder huden

*

Liv

slungas ut likt en pulsar allt djupare in
i ett bländande vågspel av efterdyningar

*

Förskalv

sjögång i tillvaronerven
genererar svallvågor
över tankebanan

*

Andas

för enkelhetens skull
så säger vi så
för det finns ingenting
någon kunde sagt
som skulle förändrat
någonting

*

Ljudvall

spela du speleman
så fingrarna dina blöder
spela så högt att gudarna
eller de som lyssnar glöder
skrik ut din längtans heta själ
i mörkrets dunkla ljus
de svarar, de svarar
med ett sken, med ett sus

*

Gröna fingrar

hon har planterat en kvittrande blomsteräng
mitt i min bröstkorg
så att även jag ska kunna sjunga in våren
och smälta ett hjärtas långa vinterdvala

*

Gnista

det virvlar i ån
mellan trädkronor solstrålar leker
ser hur det forsar och far
när lustar sina löften smeker

*

Fjärrsyn

jag drömmer om dagar som aldrig kommer
räknar timmar som bara blir till år
ibland undrar jag vart gårdagen tog vägen
och vägen med för den delen
när jag åter bländas
av alla stjärnorna på natthimlen
så känns de konstigt nog närmre
än planeten jag bor på
bara några ljusår bort

*

Kramar en raket rakt ut i rymden

Spring klockor spring!
fan lika bra man blir helt ding
allt det gamla har återuppstått
en evig blödning ur intet svårläkt rått
Spring ut spring slut!
på varje sekund och varje minut
spräng in timma efter timma
i glasbotten en alltmer solklar dimma
Ding klockorna dong!
så sprakar helvetet loss ännu en gång

*

30-2 mitt på

tysta kroppar möts
nästan telepatiskt
strömstötar som väcker liv

*

Kontraster

om du inte kan svara
så kan du även för dina dyrkare
orden bevara
i efterhand vinns inga debatter
så gå du ut och kratta
dina frusna rabatter
där blommar inget annat
än isen i ditt egna sinne
lika fruktlös som frosten
på en pinne

*

Blomstertid

i en sluten kammare
för alla ögonblick
som kom och gick
en rännil av frågor
samlas i ett hav
utav glömska
när allt
som aldrig fanns
äntligen
fått en mening

*

Asfalterad

svalorna sprängs i vinden
knycklade ligger orden
över sommaren

*

Skeppare

i tystnaden ryms allt det som inte sagts
det ekar i väggarna
lönlöst försöker känslorna lägga band
mellan öar som en gång fanns
men ingenting kommer någonsin åter
för jag är inte heller den jag en gång var

*