I en värld av ord och tystnad befann vi oss, två vilsna själar. Genom tidens seder möttes vi, I en dans av stjärnorna, i den gränslösa natten.

Du är min vers, jag är ditt rim, väver våra tankar till en sång. Vår kärlek, en oskriven dikt, Med ljuva ramsor och eviga vandringar.

Avståndet mellan oss är bara en illusion, eftersom våra hjärtan slår i samma rytm. Genom drömmar och minnen är vi alltid i ett parallellt universum, där vi är odödliga.

Så låt oss hålla kontakten, i vår tystnad, genom outtalade ord och kärleksfulla blickar. Må vår kärlek vara en evig dikt, skriven i stjärnorna, läst av änglar, känd för oss.

Naturligtvis håller vi kontakten privat för alltid, genom hjärtslag och mer.
du är något som bara Gud sänder med sin goda vilja,

Jag älskar dig för att du vet hur jag ska väva mina goda tankar, avståndet är inget hinder, kanske till och med en bra del av saker och ting, så att allt förblir orört och rent.