En liten flicka gick i livet
i en värld som var för stor
Och kärleken tog hon för givet
högt upp i den långt iväg for

Hon gav den båd kropp coh själ
offrade allt för sin tro
Och ville ju bara väl
satte sitt frö till att gro

Högst upp en ros utsprungen
som förblindade vägen av tagg
Hon tog sig förbi - var så tvungen
fast såret omkring var nu lagd

Vägen var längre än anad
och blomman mer svårfångad än så
Och fastän hon kämpade blev hon varnad
en dröm kan vara svår att nå

Så kom hon till slut för att se
att blombladen vissnat och dött
Och ångrade vad hon fått ge
tiill kärlek hon ej önskat mött