Hennes tankar försvann ner i en bottenlös avgrund
Rädslan kröp längs hennes rygg, tog sig in innanför hennes hud samtidigt som saknaden efter en Älskad skar inom henne.

Ett trasigt hjärta som klyvts itu,
av någonting starkare än tusentals knivar vars eggar var dränkta i hat,
kämpade mot sorgens svarta brevduvor.

Ett gift mot hennes läppar - en försmak av en vilkorslös kärlek vars lyckliga slut blott var en fantasi.
En inbillning av någonting vackert.

Ett öde utan slut, sorgens evighet i oändlighet frös hennes ådror till is,
förvandlade fantasin till en mardröm med desperata skrik och endast ett vagt eko från avgrundens mörker till svar.

Fångad i en verklighet av evigt liv.
Hon föll handlöst ner i avgrunden i tron om att kärlekens vingar skulle förvandla henne till den ängel hon ville vara.

I ett bottenlöst mörker faller hon än.