Orden känns hala nu,
åh de bara glider ur mina händer
och jag vet inte ens om de existerar.
Existera,
det är väl det minsta de kan göra.
Bara finnas en liten stund i alla fall
och snälla,
ljug inte för mig.

Jag försöker så gott jag kan,
åh vad jag pusslar och passar,
är de här mina meningar?
Eller föll dem ur dina andetag,
då
precis just då du inte visste varför jag
hängde fram en tystnad så synlig att vi båda hade kunnat vira in oss i den.

Åh, kom tillbaka,
halka inte iväg från mig nu,
jag klarar inte av det här.
Jag klarar inte av att kanske gömma mig från en sanning som kanske inte ens är sann
och är den inte det så
vill jag än mindre tro att den ens är möjlig.

Det droppar in i hjärtat på mig,
svider och stinker.
Jag älskar
älskar (?)
älskar.