Det är läskigt,
tanken på det som fyller mitt huvud.
Jag tror det sprängs,
jag tror det sprängs,
jag tror att det i taket hängs.

Det dinglar och du har det i din blick,
oron växer i två kroppar
för vi ser det båda två.
Att varma nätter som varat här länge någonsin
skulle kunna se sitt slut,
att ömma ord så lena som dessa någonsin
skulle kunna skava i hjärtat.

Du har inget sagt det än
men jag vet att du också tänkt tanken.
Du kväver mig med missnöje
och jag driver bort dig med osäkerhet.

Men jag älskar dig ändå,
frågan är om det räcker att känna så.