På vägen går en flicka
så liten och rädd
Hon vädjar och ber
om att få bli sedd

Hon finns där
men ingen ser
Att hon sakta
tynar bort mer o mer

Snart finns bara
hennes skal kvar
Men ingen ser den
lilla flickan som en gång var

För de tar alla
henne förgivet
Att hon alltid ska finnas där
är för dem givet

Men om hon någongång
ifrån dem skulle gå
Skulle dem då
äntligen förstå?

Nu när hon inte
längre finns där
Hur ensamma
dem egentligen är