Lite mindre
är lite mer.

Kanske skulle jag andas lättare
och det inte fanns så mycket i vägen.
Åh, jag slåss härinne.
Puttas, knuffas och sliter i hår,
på flickors vis,
visar jag hur stark jag kan vara.
(Men hur blev jag så svag?)

Lite mer,
för lite mindre.

Lassar in bekymmer och
staplar dem uppåt.
De är som böcker,
så lätta att lägga ovanpå varann.
Men även böcker har sin gräns,
de trivs inte på hög,
de faller ner.
Jag är en hög.
En hög med böcker ovanpå,
de har slagit mig gul och blå.
Lite lila också.

Någon annan
som tar hand om mig.

Fast jag trivs inte som omhändertagen.