Du sa en gång till mig,
du är det enda ljuset.

Du log åt mina snedsteg,
och sa att du älskade mina brister.

När allting blev fel,
fick jag somna i din famn.

Men det var längesedan nu,
nu tillhör du nån annan.

Nu sover hon i din famn,
så som jag brukade göra.

Nu är det hennes felsteg,
som du älskar.

Det är en oerhörd smärta,
att veta att man byts ut
av den enda man någonsin älskat.